Författararkiv: ohallbarahokarangen

Hållbar stadsutveckling – för vem?

Dagens läsning:

Catharina Thörn och Katarina Despotovic har tagit reda på vad som egentligen döljer sig bakom begreppet hållbar stadsutveckling. Hur, och för vem, är den hållbar?
En text ur Arkitektur nr 7/2013.

”Flera internationella studier pekar på framväxten av så kallad ekologisk gentrifiering. Med detta begrepp avses hur områden omvandlas med hänvisning till hållbarhet och miljö men att de i grunden skapar bortträngning av låginkomsttagare. Vanligt är att dessa projekt kopplar ekologi och miljö uteslutande till konsumtion snarare än en omställning av samhälleliga strukturer.”

En liten studie i hur Hållbara Hökarängen bemöter kritik:

Skärmavbild 2014-09-29 kl. 09.58.06

Vi kan se att HH har bloggat om Ohållbaras affischer som sattes upp inför Ohållbarhetsfestivalen. Notera att, trots att HH i vanliga fall är så fasligt ivriga med att lägga upp länkar till olika saker, så struntar de att länka till webbadressen i det här fallet, fastän affischen huvudsakligen annonserar just en webbadress (och bilden är så liten att webbadressen inte syns).

Man kan säga att deras blogginlägg är ett typiskt sätt att verka tillmötesgående.
Men såhär är det: Ohållbara Hökarängen har tre års erfarenhet av HH (HH startades 2011), och behöver inte gå på deras Öppet hus för att ställa frågor. Ohållbara ställer gärna frågorna här istället, och önskar att HH besvarar dessa frågor på sin blogg, så att alla ser, och så att det kan dokumenteras, för det är väl inge bra om bara de individer som kommer på Öppet hus får svar på sina frågor? Frågorna och svaren kan väl lika gärna offentliggöras, det handlar ju om vårt gemensamma bostadsområde. (Dessutom kanske Ohållbara sitter i rullstol eller har för dåliga knän eller något annat, och inte kan skutta runt på Öppet hus)

Ohållbara Hökarängens frågor till HH:
– HH är en del av ett kommunalt bostadsbolag och dokument rörande verksamheten bör således vara offentliga, följande önskar vi att ni delar med er av:

– Styrdokument
– Målbeskrivning, dvs de direktiv och konkreta mål och uppgifter ni fått från Stockholmshem
– Resultatet av Boendedialogen i Hökarängen, önskemål som lämnades in och de slutsatser som drogs.
– Dokument som rör hur HH uppstod, på vilka grunder, av vilka skäl, med vilka mål, utifrån vilken analys.
– Vägledning i var och hur en som hyresgäst kan få tillgång till offentliga dokument som rör er verksamhet.

– Vad är er syn på individuell hyressättning, och hur praktiserar ni detta?
– Vilka lokaler i centrum har bytt ägare sedan 2011?
– Hur har dessa lokalers hyror förändrats vid förnyelse av kontrakt? (Höjning? Sänkning? Med vilka följder?)
– Vilka lokaler i centrum har idag subventionerad hyra? Hur motiveras dessa?
– Tidigare har det stått i Stockholmshems affärsplan att bolagets uppdrag är att underlätta ombildningar och utförsäljningar, särskilt i ytterstaden, hur ser det ut med detta?
– Under konstnärssatsningen gick ni ut med att det fanns 500 lediga lokaler i Hökarängen, på vilka adresser fanns dessa 500 lokaler? Rimligtvis borde det finnas en förteckning över dessa 500 lokaler? Eller var ”500” lite liksom påhittat? Eller räknade ni in lokaler som i själva verket inte alls var tomma men som ni gärna ville byta ägare på?
– Hur stor andel av de konstnärer som fick lokal, var boende i Hökarängen? Hur stor andel av de som intresseanmälde sig men aldrig fick lokal, var boende i Hökarängen?

Det var några frågor för nu, resten tar vi en annan gång. Om ni läsare har fler frågor så är ni välkomna att skicka in dem till ohallbara@gmail.com.

Vi ser fram emot att läsa era uttalanden, Hållbara!

Hälsningar, Ohållbara

Ombildningar

I radioprogrammet SR Konflikt i P1 – Makten över staden berättar Stockholmshems VD Ingela Lind att Hökarängen får allt bättre rykte och att det märks genom att kötiderna på lägenheter blivit längre, senare fortsätter hon:

”Det här med att vi alla här medverkar till att Hökarängen får bättre rykte, det måste vara bättre än det motsatta. Det är klart att ju mer vi lyckas här i Hökarängen, ju bättre det blir, ju tryggare det blir, ju vackrare det blir, osv, så är det klart att då kommer det flytta hit människor, eller en del av de som redan bor här kommer säga ‘nej men nu vill vi ombilda, nu vill vi ta ut det här och göra en bostadsrätt av det här’. Och då kan man säga, ju bättre det går i vårt arbete, desto större kommer den risken att bli.

Men vad är alternativet?!”

Ohållbara kommer osökt att tänka på…

Thatcher

 

(För dig som har problem med ombildningskåta grannar, se hit)

Bebisspråk

Arbetarklassen har alltid ansetts mindre värd, och dess förstånd och kunskaper har alltid underskattats och nedvärderats. Inom journalistiken är ”Nisse i Hökarängen” ett begrepp för just den korkade arbetarklassen, som man måste tilltala på ett förenklande och fördummande sätt, på bekostnad av den information den har rätt till.

Detta är ett klipp från SVTs redaktion på 70-talet, där några medarbetare förklarar vem Nisse i Hökarängen är.

Tyvärr lever denna syn vidare, och det pratas fortfarande bebisspråk med oss som bor i förorten. På bekostnad av våra demokratiska rättigheter, på bekostnad av den kunskap och information vi har rätt till. Nedan ett utdrag ur Hållbara Hökarängens blogg från februari 2013, där Åsa Stenmark ska försöka förklara en för hyresgäster livsviktig och avgörande process, nämligen att bostadsbolaget ville genomföra en effektivisering som kunde ha lett till stora utförsäljningar.

Skärmavbild 2014-09-24 kl. 21.43.20

 

Som tur är lade sig Skatteverket i denna process och förhindrade att detta kunde ske, eftersom ”Stadshuset hade hoppats på att kunna göra en omstrukturering bland sina fastigheter utan att beskattas som vid vanliga fastighetsaffärer.”

Ytterligare två artiklar kring detta:

”Husbyte skjuts på framtiden”

”Trots domen inget jättebyte mellan Stockholms bostadsbolag”

 

Sunkförort blev trendigt centrum

En sak som Hållbara Hökarängen jobbar hårt på är sin framgångsberättelse. Den lyder ungefär: Hökarängen var ett djupt mörkt hål. Sen kom Hållbara Hökarängen och allt blev sol och grönska.
Eller i lite kortare drag:
sunkförort

Här kan man läsa tidningen i sin helhet.

I denna artikel i Fastighetsägarnas medlemstidning berättar Hållbara Hökarängens förra projektledare Emma Henriksson om hur man ”lyfter en förort”, alltså hur man pyntar ett område och bereder plats för en rikare befolkning och trycker undan fattiga människor. Artikelrubriken var ursprungligen ”Förorten 2.0 – så lyfter man ett ‘trist’ område” men har redigerats i efterhand till ”Förorten 2.0 – så lyfter man ett område”.